Vi har på senaste tiden sett många webbhotell haft problem med stabiliteten hackningar.

"Min" lösning på stabiliteten är att ha sin verksamhet uppdelad på två geografiska ställen.
Site A ska använda Internetuppkoppling från en annan än den som används på site b.
På så sätt minimerar man risken att inte kunna nås när en Internetleverantör har problem med sitt nät.
För problem med nätet behöver inte enbart bero på att ena fibern till Site A är avgrävd och allt går fint
för att man har två vägar ut utan felet kan vara längre ut där redundansen inte fungerar som den ska.

Tanken är alltså att när Site A får problem tar Site B vid och en minimal nertid sker.
Den nertid som sker är den tid som DNS behöver på sig för att peka om och för att aktuella virtuella maskiner
ska synkroniseras över till den andra siten. Denna syncronisering sker via en privat point to point via Stokab.
Egen UPS (remember, vi litar inte på några andra) som täcker de minutrar eventuellt behövs för syncroniseringen
håller systemet uppe.

Har man eget AS-nummer och kan publisera sitt nät via BGP så behövs det ingen inväntan på DNS-ompekning (vilket går snabbast?).

Smidigehten i detta systemet bygger på att servrarna är virtualiserade och det går att flytta en virtualiserad server till 
en annan maskin så snabbt man har bandbredd att flytta minnesdumpen. Att servrarna använder iSCSI är en fördel då dessa
sätts upp för att automatiskt replikeras till den andra siten.


TJänsten är inte för vem som helst eftersom det kommer vara dyrare att driva det hela men vill man säkra sin webblösning
så långt som det går inom en rimlig summa så kanske man inte är dummsnål, speciellt inte efter all dålig press på senaste tiden.
Finns ju alltid lallare som skriker att dom förlorar 10000:- varje minut när deras sida på One(!) ligger nere.

Att man dessutom under normala omständigheter har 100% extra kapacitet ger möjlighet till att överboka, om man nu är på det humöret.